Vid matbordet

satt jag alltid på kortsidan, på en blå pinnstol som var min. Mamma till höger bredvid henne min bror och till vänster pappa och bredvid honom storebror som redan var utflugen när jag slutat småskolan. Det var mest pappa som pratade, om vad som hänt under dan på jobbet, vi andra lysssnade . Det var tryggt, vardagligt, humoristiskt – jag kan komma ihåg ett fåtal tillfällen när vi blev tillsagda  vid just matbordet. Maten var viktig vi skulle äta upp, inte ta så mycket sovel, inte slänga och alltid lingon med mjölk till efterrätt.

Fönster

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s